Den som bestämmer musiken sätter liksom tonen på festen. Och på Paces fredagsfest var det Anna Andersson som var chiefinna, jag var the side dish, så att säga. Jag försökte hänga över bardisken för att insupa hennes fantastiska kunskaper, men senare i höst ska jag minsann få en upplärning i apparaturen så jag få återkomma i ämnet. Men jag hann ändå få några nybörjartips.
- Groove is in the heart är en fantastisk låt som spelas allt för sällan. (Jag skulle vilja lägga till Born to be alive, Footloose och Hello Hey med Victoria Silvstedt till den listan...)
- Metal och middagsgäster är ingen bra kombo. Så om man vill undvika att det sätts revbensspjäll i halsen - spara Pantera till senare (om du kommer på tanken att spela dem)
- Spar de sexige betera till slutet. Klämmer du av dem för tidigt riskerar du ju bli utan folk att spela för. (tänk Solomon Burke - Cry to me...)
- För min egen del skulle Toto med Africa vara obligatorisk, eller Affricka med Totto som jag sa till den överspända electro-DJ:n på Lilla Hotellbaren i Stockholm som inte var särskilt road över att en bonnig värmländska lekte Ring så spelar vi.
- Down by the river med Neil Young, Estranged med Guns n roses och Led Zeppelins Kashmir har något gemensamt (förutom att det är bra låtar): De är L Å N G A, och med andra ord perfekta för att få en paus och tillräckligt många minuter för att röka eller kissa. Fan, du hinner ju till och med en snabbis om det är din tepåse.
- Alkoholen är tydligen din vän - annars kan det lätt bli drygt där i båset, en ovärderliga kunskap som kommer från DJ-Johan som är kunnig i ämnet.
- DJ:s får alltid hugg. Det är det ingen som har sagt, men jag är övertygad om att det är så.