Mitt nya hem, aaah. Det lilla trähuset på gården. Frid och fröjd, (grannen kokar troligtvis färg på natten och de på övervåningen är ännu spöken), och de i huset mitt emot är trevliga prickar. Men Lukas, jag vet inte riktigt hur han är funtad. Det är okej att vara entusiastisk och så, men han är övertrevlig och så direkt. Pang på! Och jag är ju kanske inte den blygaste av violer men saker får gärna göras i rätt ordning. Så har vi det här med närgångenhet. Inte min tekopp. Men Lukas fattar inte. Det är inte direkt så att han kysser en på munnen men ärligt talat, hans beteende är värre. Två mornar har han krupit under min kjol. Mina försträckta skrik till trots, han bara fortsätter och verkar tycka att det är jätteroligt. Men jag tycker det är i fräckaste laget. Så Lukas, I got a message for you: Skärp dig! Annars hämtar jag mina polare Carlos, Frasse och Bosse. Carlos käkar dig till frukost, de andra två kommer nog inte åsamka skada, men skit samma. Mitt gäng är större än ditt, sådeså.
