Det här kommer troligtvis kvala in på listan över dumma saker som jag gjort. Men inom kort kommer the soundtrack of my life vara Lena Ph.s Det gör ont. Jag ska nämligen testa min smärttröskel. Med en lätt resumé kan jag dock konstatera att det inte är ett främmande område för mig.
1) Ramlade av cykeln, inte en utan två gånger...först när jag sneddade över järnvägsräls...sedan när axelremmen på väskan trasslade in sig i trampan...innebar ett äckligt och smärtsamt axelbrott och bestående nervskador.
2) Ramlade baklänges från stol i London vilket resulterade i ett blodbad utan dess like (typ halvt handfat), ett Harry Potterärr i min panna och det värsta: uteblivet besök på klubben Full Tilt.
3) En påsk när jag inte riktigt kunde stå utan stöd pga punschacola (tvivelaktig dryck) ramlade jag handlöst ner i avklippt buske som var extremt vass.
4) Promenad med kalv i rep. Det ystra djuret löpte amok och släpade mig efter ett tiotal meter.
5) Hängde knäveck i klätterställning i lekpark och rasade ner - på huvudet.
6) Halkade i isig trappa och slog i kinden. Fick jordens brosk i kinden.
7) Ett brinnande glas Sambuca sög sig fast i min hand när jag försökte släcka det med handflatan. Det blev ett ringformat brännmärke...sedan bröt jag lilltån när syrran överföll mig under hård singstarkamp.
8) Första gången i utförsbacken körde jag ner en mindre gran. Granen gick av, jag tappade skidorna och grät en skvätt.
9) Lyckades få av min navelpiercing utan att öppna den...den trycktes ut genom huden.
10) Införde en tacklingsregel när vi lekte hela havet stormar. Kanske inte så smart när alla är minst 20 centimeter längre och jävligt muskulösa.
Ja, så leker jag, mina vänner. Så kom igen bara, pain is weakness leaving the body har jag hört. Ge mig förslag på hur jag ska plåga denna redan sargade kropp lite till.