"Jag tänkte inte riktigt på det" - en mening som jag allt för ofta måste säga. För det där med eftertänksamhet är inte min starka sida. Ibland kan det kanske uppfattas som lite förvirrat och charmigt men jag lovar, det är så långt från charmigt som det går att komma när det oftast resulterar i smärre katastrofer. Egentligen är jag ju inte trög, ganska normalintelligent och en relativt välfungerande samhällsmedborgare. Men let's face it, jag har väl lite otur när jag tänker...kanske lite för ofta...
Tinas topp fem härdsmältor:
1) Klippmaskinen. Exet skulle friseras inför 50-årskalas. Solen sken, bra musik ackompanjerade tilltaget och jag var på utomordentligt humör. Jag kände mig som Robinson-Mirre och Jean Pierre Barda på en och samma gång. Men jag råkade väl kanske vända på maskinen, från det där förinställda "tredje hacket" till "rakat". Olyckligtvis befann jag mig i luggen så han fick som en slags landningsbana mitt i pannan. Han fick en keps som plåster på såren men ALLA på kalaset undrade ju givetvis vad som hänt...
2) Vedträt. När jag var liten hade mina föräldrar en gård. Där höggs det ved. Det kapades ved. Det bars ved. Det staplades...ja, ni fattar. Jag och Lillstrumpa hade åkt dit för att assistera. Pust och stön, tills jag kom på att det går att kasta vedträn från hög till skottkärra. Synd dock att syrran stod i vägen. Och att det här inträffade typ en vecka innan skolfotograferingen och jag råkade träffa henne rakt i fejjan....
3) Spaden. Jag och en gammal kompis, tror hon kallades Kakan skulle leka på ett byggområde. Av någon outgrundlig anledning skulle vi gräva. Jag grävde. Som fan, ja, jävlar vad jag grävde. Men missade på något vis att Kakan smugit upp bakom mig och när jag slängde skyffeln och jorden bakom axeln var ju hon i vägen. Med huvudet. Hon började grina och jag gömde mig hos hyperallergiska Cissi som bodde granne med bygget. Jag lekte aldrig mer med Kakan.
4) Insulinpennan. Jag och min kollega Kärstin skulle lämna tillbaka lite mediciner. Men eftersom vi är smått lata kom vi på att det är bättre att andra får gå än att vi ska göra det. Och hur gör man det? Ringer en transportör? Nej! Jag vet, vi skickar medicinen i internposten. Som ju tar en dag men det gör väl inget? Synd bara att insulin ska förvaras i kylskåp och kanske inte bör guppa omkring i posten. Det tyckte i alla fall mottagare som blev skitarg. Vi som trodde vi var kreativa...
5) Matlådan. Morgontrötta ska inte utföra avancerade göromål innan klockan 10.00. Bilkörning, matlagning...ja, det är sådant som bör undvikas. Men givetvis fick jag lära mig detta the hard way. Jag skulle ju bara koka makaroner. Det gick bra. Men det luktade lite skumt. Jag sprang omkring och satte på mig ansiktet, mycket viktigt för att folk inte ska bli rädda för en. Rörde om i pastan, det luktade fortfarande skumt. Och det rök väl lite väl mycket...hade lyckats skruva på två plattor. På ena plattan stod ju passande nog makarongrytan. Men på den andra stod två matlådor. Med betoning på stod eftersom de båda börjat smälta till oigenkännlighet. Hade dock tur att grannarna inte ringde brandkåren. Då hade jag dött av skam. 