Ösregn är uppfriskande. Eller kanske är det Arvika som är uppfriskande. Jag och kompanjon Marie har festivalat, läs våra recensioner från konserterna förresten. Men det mest häpnadsväckande inträffade i går. Och jag är golvad.
I myllret ser jag något fint. Oj oj oj, så fint det var. Men nykter, sansad och kanske med lite krökt rygg efter de senaste veckornas magplask tänkte jag inte så mycket mer. Lyckligtvis finns det människor med lite mer go i. Den fina kommer fram och räcker mig en ros, vikt av en servett.
- Det här är kanske lite konstigt men jag gjorde en ros till dig för du är så söt.
Kan man rodna över hela kroppen? I så fall gjorde jag det. Men lyckades klämma ur mig att det var det finaste någon gjort på en festival. Men han drog vidare och jag var vimmelkantig och inte med för fem öre.
.JPG)
Lyckligtvis hade Marie ögonen med sig, så Den fina roskillen återfanns...på Regina Spektorkonserten. Det är väl ett fint andra möte, att sitta under ett paraply och lyssna till Samson och Fidelity. Jag erkänner mig charmad. I allra högsta grad.