Practice makes perfect

Det här är inte mitt sista tappra försök. Men det blir mitt sista tappra försök på Magasin Vera. Men jag vill bara säga att jag kommer inte sluta försöka. Som 50 cent säger: Get rich or dy trying....nu handlar mina prioriteringar mer om rikedom i livsglädje, snarare än att fylla plånboken (även om jag försöker kapa åt mig fina delar av de norska oljepengarna nuförtiden).

Det är snart nytt år, året då jag fyller 30. För att det ska bli fantastiskt kommer jag försöka krama pingviner och jaga hobbitar i Nya Zeeland och gå på Vegasbröllop och åka Route 1 från LA till San Fran. Bland annat. 2010 är året jag verkligen insåg att jag har hela vänskapskretsen strösslad med guldkorn som förgyller min vardag och fullkomligen förvandlar allt till en fest. Tack för att ni finns!

Men det som jag är mest nöjd över just nu är att jag varit modig. Riktigt modig. I det relationsmässiga minerade landet har jag ju inte direkt satt fötterna på rätt ställe. Explosionerna har varit ett faktum och bitar av mig har fullkomligt sprinklats ut över landskapet. Längre trodde jag att 2010 skulle förbli året som jag tappade tron på att vettiga killar verkligen existerar och att jag alltid kommer dras med sviterna från ännu ett hjärtkross.

Men så dyker det upp sådant som är för fint för att vara sant. Oavsett vad det egentligen är kanske det bara ibland är dags att gå på känsla och försöka vara lite modig. Som att faktiskt säga "Alltså, jag måste bara få kyssa dig". Det hade kunnat vara ett rejält skott i foten, men när man faktiskt får, är det helt fantastiskt! 

Etiketter: Hejdå, Kyssar