Dallas är en väldigt känd långkörare till såpopera som sändes mellan 1978 och 1991. Jag kan ju inte påstå att jag följt den slaviskt eftersom jag missade de sex första åren på grund av en ännu ej påtänkt existens och åren efter det var jag fullt upptagen med att lära mig gå och prata och så vidare. Möjligen såg jag de sista åren och de sista avsnitten vet jag att jag såg.
Det hör till allmänbildningen.
Vem sköt egentligen J.R. liksom?
Men Dallas är också roten till allt ont som händer i tv-serier.
Patcrick Duffy hoppade ju av serien och hans karaktär Bobby Ewing dog. Men sen ångrade han sig och ville komma tillbaks och detta löstes de så fiffigt att hans fru Pamela hade drömt alltihopa.
Also known as att "totalt balla ur".
Vilket har blivit nästan praxis i vissa efterkommande serier. Jag följer ju EXTREMT MÅNGA serier. Läs bara det här inlägget och ni kanske får en aning.
Sista avsnittet på tredje säsongen av Gossip Girl var en kavalkad av dekadens! Denna serie som till en början var så glamorös och åtråvärd blev långtråkig och seg när alla började bli kära i varann och Chuck Bass låtsades bli vuxen. Sista avsnittet för säsongen gjorde mig skitförbannad!
De två sista avsnitten på säsong sex av Grey's anatomy (som inte heller de visats i Sverige än) hade ALLT en riktig rysare ska ha. Det var nästan så jag grät en skvätt. Även denna serie har de senaste två säsongerna gått ner sig och blivit mellanmjölkstofflig. Och även här blev jag JÄTTEARG!
Och sen har vi Lost.
Min absoluta favoritserie of all time.
Som har allt. Och lite till.
Flygkrascher (bara det är ju vansinnigt läskigt!), isbjörnar, rökmonster, tidsresor, mystiska människor i djungeln... Har de dött och kommit till gränslandet?
Parallella universum?
Är det någon serie som är balanserande nära "att göra en Dallas"-gränsen så är det Lost.
Jag förstår verkligen om folk tröttnat.
Inatt sändes de två absolut sista avsnitten i USA. Jag tänker inte ens förklara hur jag ska se det, men se det SKA jag!
Men det är nästan så jag inte vågar trycka på play.
Jag vet inte riktigt vad det är jag förväntar mig.
Ett riktigt slut.
Inte ett Arkiv X-slut där man redan visste allt.
Inget Dallas slut där Sawyer helt plötsligt står i duschen och har drömt alltihop.
Jag vill ha svar. Men vilka svar spelar mindre roll.
Jag vill dock inte blir arg. För det orkar jag bara inte med...
Och ingen får dö!!!
Det har dödats tillräckligt i alla serier jag följer och här med ställer jag ned foten.
Enough dying!
It's the end of an era.
Vad ska man göra utan Lost?
(jag börjar nästan grina på riktigt!)