.JPG)
I helgen var jag på besök i Göteborg (eller Håkantown som jag kallar staden när jag är på bra humör.) Dagarna innan jag åkte dit läste jag ut Marcus Birros nya bok Att leva och dö som Joe Strummer, där den huvudsakliga handlingen utspelar sig på Göteborgs bakgator under början på 90-talet.
Bilden ovan är visserligen från Arvikafestivalen för några år sedan och inte från den fantastiska Way out West-spelningen i somras (då stod jag alldeles för långt bort). Ingen har nog undgått att jag är ett stort Håkanfan. Så där löjligt mycket att jag blir tokglad i magen och börjar applådera när jag hör första tonerna till Ramlar ute på krogen. Så där mycket att jag tappat räkningen hur många gånger jag sett honom live och att jag ibland (eller väldigt ofta) kan referera strofer till mitt eget liv och undra "Hur fasen vet han hur man känner längst inne i hjärtat?".
Under tiden jag strosade runt på andralånggator, linnégator och ramlargator i helgen, blev jag så glad att någon äntligen gör film av Håkans musik. Enligt Aftonbladet ska Marcus Birros storebror - Peter Birro - skriva manus till en film som bygger på karaktärer från Håkans låtar.
Jag har i alla fall längtat efter att få veta mer om den store poeten som kysste Elin bakom ryggen på Marie och vilka det egentligen är som drömmer om fåglar.
Mera Håkan till folket!
2012 kan inte verka mer långt bort...
Men i väntan på filmen är en bok och en ny skiva på väg hem till mig inom kort.