Visar inlägg med etiketten tv-serier

I'm back.

Vill börja med att be tusen gånger om ursäkt att jag varit universums sämsta bloggerska under den här sommaren. Det har tyvärr inte funnits tid. Jag jobbat som en gnu (yes, I have a dayjob.) Hoppas det finns några kvar som vill läsa.

Men jag har haft den absolut BÄSTA sommaren i hela mitt liv!! Tyvärr har jag ju inte sett så mycket på film, men ibland är ju livet som på film istället.

Så vad har jag gjort under mitt sommarvakuum?

• Jag har en sommarnatt pratat film med en av Sveriges snyggaste män. Så där nördigt att man blev alldeles rörd och kär i livet. Franska nya vågen och mina filmvetarskills sattes verkligen på prov. Men jag tror jag fick briljera lite. Se Hiroshima, mon amour om ni kan. Jag har glömt vad bra den är! Poetry in motion.
• Jag har blivit totalt knockad av Leonardo DiCaprios nya film Inception. Så GALET bra att jag var tvungen att se den två gånger på bio. Det har bara Titanic och Avatar lyckats med tidigare. Jag älskar ju knasfilm och med Inception var det verkligen kärlek vid första ögonkastet.
• Två av mina favoritserier kickade igång under sommartorkan . True blood och Mad men. Utsökta på helt olika sätt.

...och ja... Det var väl min filmsommar det. Men jag har gjort en massa annat roligt också.

Nu är det bot och bättring som gäller.
För hösten är ju den bästa filmperioden på hela året!

Jag har fastnat och blivit kär igen.
I en tv-serie.
Denna gång är offret How I met your mother som jag till en början avfärdade som en svindålig amerikansk sit-com för att senare inse är en rätt okej serie när man råkar zappa förbi den till att ÄLSKA DEN.
Det är ju en blandning mellan Vänner och Sex & the city och en helt awesome Barney. Och Ted är ju helt klart en manlig Carrie.
Jag vet att jag är hopplöst efter, men kom ihåg att jag har ett schema på alla serier jag följer och vilka dagar de sänds. Och nu när jag tappat Lost och Ugly Betty måste jag fylla denna saknad med något.
Har precis avklarat säsong ett och har fyra to go. Så säg inget!

Dessutom finns det en kanonbra sida för de som inte vill vara olagliga och ladda ner eller helt enkelt inte ids ladda ner fem säsonger:
Http://www.Watchxonline.com

På tal om att ladda ner - Läs Piratpirtiets fenomenala debattartikel här.

Har ni inte sett sista Lost-avsnittet. Sluta läsa nu!
Kanske är jag en spoiler eller inte. Jag måste få skriva av mig.


Det har gått ungefär 24 timmar sedan jag såg det sista avsnittet.
Om nån skulle fråga mig "Hur slutade det?" (vilket en del också gjort) så kan jag inte svara.
Hur slutade det egentligen?
Vad var det som hände?

Nånstans i mitten av det 1 timme och 45 minuter långa avsnittet så tänkte jag "Nej, men va fan är det som händer" och anade att det skulle barka åt nåt håll som jag inte ville.
Jag fasade ju ett Dallas-slut.
Det blev ännu värre.

Jag börjar känna i min kropp att jag hypat detta alldeles osunt för mycket.
Men Lost har betytt så mycket för mig.
När den började sändas fanns en person i mitt liv som förvunnit ut. (Så länge har det pågått!)
Serien har helt blown my mind away.
Den har ju ALLT!

Jag har varit i upplösningstillstånd och skitförbannad om vart annat.
Men jag har drömt en massa konstigt om Lost och vaknat och varit skitarg.
Jag har varit helt knäckt. Inte "Buhu-oj-vad-mycket-jag-gråter"-knäckt, utan bara så jäkla besviken och ledsen och tom och förvirrad...

För jag fattade inte vad som hände.
Dog de allihopa?
Varför var rökmonstret och Jakob på ön egentligen?
Vad var egentligen ön?
Vilken verklighet var riktig?
OCH VARFÖR I HELA VÄRLDEN BLEV INTE KATE OCH SAWYER IHOP FÖR??????

Det hade varit bättre som de sprängt hela ön.
Att se sista scenerna och inte förstå nånting efter att ha följt en serie i SEX ÅR är inte optimalt.
Jag brukar ju älska filmer med oväntade slut och som är så knasiga att man inte fattar något. (Tänk David Lynch)
Men med Lost ville jag verkligen förstå. Och veta.
Dock har jag pratat med de få vänner som fortfarande har följt serien och då har det kännts lite bättre. Kanske fattar jag något mer...


Och det var ett inåt helvete snyggt slut. Och jag är ju extremt svag för cirkelkomposition.
Så minns ni allra första scenen i serien så vet ni på ett ungefär hur det slutade.

Så vila i frid, Lost - världens bästa tv-serie någonsin!
Jag kommer sakna dig nåt så fruktansvärt mycket och kommer aldrig komma en serie i samma liga som dig.

Dallas är en väldigt känd långkörare till såpopera som sändes mellan 1978 och 1991. Jag kan ju inte påstå att jag följt den slaviskt eftersom jag missade de sex första åren på grund av en ännu ej påtänkt existens och åren efter det var jag fullt upptagen med att lära mig gå och prata och så vidare. Möjligen såg jag de sista åren och de sista avsnitten vet jag att jag såg.
Det hör till allmänbildningen.
Vem sköt egentligen J.R. liksom?

Men Dallas är också roten till allt ont som händer i tv-serier.
Patcrick Duffy hoppade ju av serien och hans karaktär Bobby Ewing dog. Men sen ångrade han sig och ville komma tillbaks och detta löstes de så fiffigt att hans fru Pamela hade drömt alltihopa.
Also known as att "totalt balla ur".

Vilket har blivit nästan praxis i vissa efterkommande serier. Jag följer ju EXTREMT MÅNGA serier. Läs bara det här inlägget och ni kanske får en aning.
Sista avsnittet på tredje säsongen av Gossip Girl var en kavalkad av dekadens! Denna serie som till en början var så glamorös och åtråvärd blev långtråkig och seg när alla började bli kära i varann och Chuck Bass låtsades bli vuxen. Sista avsnittet för säsongen gjorde mig skitförbannad!
De två sista avsnitten på säsong sex av Grey's anatomy (som inte heller de visats i Sverige än) hade ALLT en riktig rysare ska ha. Det var nästan så jag grät en skvätt. Även denna serie har de senaste två säsongerna gått ner sig och blivit mellanmjölkstofflig. Och även här blev jag JÄTTEARG!

Och sen har vi Lost.
Min absoluta favoritserie of all time.
Som har allt. Och lite till.
Flygkrascher (bara det är ju vansinnigt läskigt!), isbjörnar, rökmonster, tidsresor, mystiska människor i djungeln... Har de dött och kommit till gränslandet?
Parallella universum?
Är det någon serie som är balanserande nära "att göra en Dallas"-gränsen så är det Lost.
Jag förstår verkligen om folk tröttnat.

Inatt sändes de två absolut sista avsnitten i USA. Jag tänker inte ens förklara hur jag ska se det, men se det SKA jag!
Men det är nästan så jag inte vågar trycka på play.
Jag vet inte riktigt vad det är jag förväntar mig.
Ett riktigt slut.
Inte ett Arkiv X-slut där man redan visste allt.
Inget Dallas slut där Sawyer helt plötsligt står i duschen och har drömt alltihop.
Jag vill ha svar. Men vilka svar spelar mindre roll.
Jag vill dock inte blir arg. För det orkar jag bara inte med...
Och ingen får dö!!!
Det har dödats tillräckligt i alla serier jag följer och här med ställer jag ned foten.
Enough dying!


It's the end of an era.
Vad ska man göra utan Lost?




(jag börjar nästan grina på riktigt!)