Sökresultat

Vinkellös och skissartad

den 9 augusti 2010 klockan 12:58

Flygrädd?

Tillbaka i regnet och fortfarande flyger jag omkring och försöker landa, efter en intensiv och spännande och händelserik tågluff i ett stekhett Europa. Tågen och haven och nya vännerna och kärleken och Italien, alltid Italien. Kaffet och språket och känslan av frihet i bröstet. Aldrig ångest i Italien. Kanske är det där jag hör hemma. Något inuti som alltid annars skaver bara lämnar mig när jag kommer dit. Vad kan det vara?

Sista veckorna innan livet sparkar igång igen efter mitt års sjukskrivning. Och jag antar att jag är på väg ut ur min långa depression, det sägs så. Så underligt det är. Att här har jag slipat mina vapen och gömt mig för världen så länge och nu ska jag ut. Jag är ute. Och jag är livrädd. Och förväntansfull. Jag vill så mycket. Det är så mycket jag har missat och inte orkat. Jag vill leva igen.

Jag tänkte skriva om resan. Och sommaren. Boken jag läst som förändrat mig: Erica Jong- "Rädd att flyga." Att det finns en obotlig längtan någonstans och att jag vill uppleva och ta för mig. Att jag inte orkar gömma mig längre. Allt jag vill skriva och älska.

Men fortfarande. Är jag inte riktigt frisk. Vet det innerst inne. Och så finns det den där sjukdomen som jag fått och som jag ska leva med men som jag fortfarande inte vet hur. Men som alla säger att det ska gå, det vet dom, de har sett andra göra det. Den där sjukdomen som jag fick, den där diabetesen, som jag fortfarande avskyr. Som jag gått i terapi för att acceptera. Och som rörde upp så mycket annat som jag trott mig gömt på säkra platser.

Hur jag blev ett kaos, så att jag inte ens vågade skriva om det här.
Om en depression som lamslog allt.

Hur jag varje dag lär mig att ta små steg framåt. Mot ett liv som ska gå att leva.

Och snart, skolan. Ett års journalistlinje. Rutiner och uppgifter och tidiga mornar och struktur. Utveckling hoppas jag.
Och skrivandet som fortsätter.

Och levandet.

Sara sa: skriv en blogg om depressionen. Men det vågade jag inte. Den var för nära, den var för hemlig.

Det finns en skam.

Etiketter: Resa, Liv, sjukdom, acceptans, skam.

Kommentarer

Sofia den 17 augusti 2010
Tack för er förståelse och igenkänning och värmande ord. Det värmer och gör skrivandet värt! Ta hand om er alla. Sofie, a, reb, och andra som känner igen sig och vill utbyta några ord, mejla gärna om ni vill: aberg23@gmail.com. KRAM
sofie den 14 augusti 2010
hej,,, du räddade min dag. Solen sken, vi låg på stranden maten var god och jag mådde skit. Så kan de gå. Jag bara grät och grät och grät på vägen hem över mitt liv, jag vet aldrig när jag ska bli ledsen igen, vilket gör att jag inte riktigt vågar vara glad. Så sätter jag mig vid datorn och råkar komma in på din blogg.. och så räddar du min dag. Inte som att jag hoppar runt och sjunger, utan som, det är okej att jag inte är på topp, och att det alltid finnns en utväg, någonstan, jag tänker vänta ut den. Tack för att du gav mig lite livstillit tillbaka.
elin den 10 augusti 2010
alfons nu är jag här igen, längtade tillbaka till din text och din ärliga röst, tack!
Jessie den 10 augusti 2010
Du är så himla BRA och du är min idol!
a. den 10 augusti 2010
Vilken fantastisk text! Ärlig.... Jag förstår det där med depression.. Jag har varit där, jag läker fortfarande. Berg och dalbana. Men det går mer uppför än nerför! Håll dig till det som får dig att må bra. Skapa Italien hemma,- tänk så fint det skulle vara ;). Lycka till!
reb den 9 augusti 2010
jag känner likadant för italien. det var där jag konstigt nog kom ur min livskris för två år sen. vaknade upp en natt och insåg att jag var mig själv igen. bara att försöka beställa kaffe på små caféer med knagglig italienska gör gott för magen. hoppas du kan resa dit snart igen. jag med.
elin den 9 augusti 2010
alfons! här ska flygas!
Marie den 9 augusti 2010
Är så glad att bloggen är igång igen o du skriver så bra. OUNTZ!
Fatima den 9 augusti 2010
Jag blir varm i bröstet när jag läser dina ord om livslust. Älskade älskade Åberg.
Kommentar*:  
Namn*:  
Webbadress:
Ordverifiering*: