Film: Årets bästa film är underbar hjärngymnastik

Inception
Regi: Christopher Nolan
Betyg: 5
 
Häromdagen listade den brittiska tidningen Daily Mail de tio mest förvirrande filmerna någonsin. Förutom det faktum att ungefär hälften av mina favoritfilmer var med, hamnade regissören Christopher Nolans mästerverk Memento (2000) på femteplats. Om Daily Mail hade haft lite is i magen och väntat ungefär fem minuter hade Nolans nya guldkorn Inception knuffat ut samtliga från listan med största möjliga marginal.

Inception är något så ovanligt som en välgjord och smart knasfilm. Som har allt man någonsin kan begära. För att fatta historien kort – och inte avslöja för mycket – spelar Leonardo DiCaprio en man som stjäl idéer från människors undermedvetna när de sover. Men för att kunna ta sig hem till sina barn får han ett erbjudande han inte kan tacka nej till. I stället för att stjäla affärshemligheter ska han plantera en idé i medvetandet hos en nybliven arvinge.

Filmen är en blandning av den gamla pärlan eXistenZ (1999) och Eternal sunshine of the spotless mind (2004). Visuell poesi och underbar hjärngymnastik från första sekund. Djupare kunskaper i filosofi och du förstår antagligen ännu mer, för det är ett briljant manus med många invecklade teorier. Att det blir rörigt är bara förnamnet. Flera gånger vill jag bara spola tillbaks, ha en time out med biopubliken och fråga ”Vad fasen är det som händer?”.

Skådespelarensemblen är mycket imponerande och främst av dem alla är Leonardo DiCaprio. Han måste ha sådan extrem fingertoppskänsla när det gäller val av roller, då allt han tar i blir till kassauccé. Eller så har han bara en knivskarp agent.

Och de visuella effekterna är inte av denna värld! Slow motion-scenerna får mig att vilja gråta av lycka. Jag är så glad att jag lever i en tid där allt är möjligt på film för film ska verkligen upplevas med hela kroppen och alla sinnen. Efter Avatar trodde jag aldrig att jag skulle få känna samma euforiska berusning igen. Men Inception är anledningen till att jag älskar film. Den är så fantastiskt smart och helt unik. Det är det mest knasiga och intelligenta jag sett sen Mulholland Drive (2001).
Men Inception är inte bara snygg och smart, den innehåller en massa härlig action också. Det blir spännande på ett sådant klassisk ”kamp mot klockan”-vis som endast Alfred Hitchcock klarade av förr i tiden.

Att Inception är årets absolut bästa film är det inget snack om. Men den är också en blivande klassiker som nördar som jag kommer prata om för resten av våra liv. Bara en sådan sak som att Edith Piafs "Non, je ne regrette rien" finns med på soundtracket då Marion Cotillard (som här spelar rollen som DiCaprios fru) tidigare gestaltat just Piaf i La vie en rose (2007). Nördigare än så kan det inte bli.
Och snälla, snälla Hollywood. Gör nu inga uppföljare! Inception är helt fullkomlig. Det går aldrig att toppa det här. Och vinner inte Inception en Oscar för bästa visuella effekter nästa år så lovar jag att sluta som filmrecensent. Och äta upp min hatt.
 
Vera Sjöblom