Film: Humorlöst och rasistiskt i nya Sex and the City-filmen
Sex and the City 2
Regi: Michael Patrick King
Betyg: 2
Sex and the city är inte bara en av världens bästa serier – det har blivit ett begrepp. En livsstil. Ett svar på alla svåra frågor. Och en modern saga som alla kan känna igen sig i. (För tanken på att inte snärja en Mr. Big i slutändan är att låta hoppet dö en smärtsam död.) Det har nu gått två år sedan den senaste Sex and the city-filmen och sex år sedan serien slutade sändas. Jag ska erkänna att jag fortfarande kan gråta till magiska slutet på serien och prisar gud för att Carrie och Big äntligen fick till det på allvar i första filmen.
Därför gör det ont i mitt singelhjärta när jag inser att det där fantastiska som serien stod för är över. Tyvärr har magistoftet tagit slut och räckte inte till ytterligare en uppföljare. Den som hoppas på ett mästerverk kan se en annan film. För Sex and the city 2 handlar verkligen inte om någonting alls och tillför inget nytt man inte kunde ha varit utan. Gänget har fortfarande en stark vänskap, bär vackra kläder och är ihop med samma karlar.
Miranda är mobbad på jobbet, men säger snart upp sig. Samantha är fortfarande Samantha, men nu i klimakteriet. Och Charlotte kämpar på för att vara en bra mamma. Carrie och Big har valt att inte skaffa barn och får några pikar för det. Big tycker mest om att ligga hemma på deras nya svindyra soffa och käka hämtmat. Carrie gnäller lite. Sedan åker kvinnorna på lyxsemester till Abu Dhabi i mellanöstern, där manusförfattarna låtit Miranda förklara den främmande kulturen på ett sådant När och fjärran-vis att SVT skulle kunna skicka en tv-lincensavgift till Hollywood.
Se den officiella trailer för Sex and the City 2.
Stundtals blir filmen nästan främlingsfientlig och där tv-serien var vass som en kockkniv är vissa av skämten i filmen riktigt dåliga. Undantaget är att en lag mot för snygga barnflickor borde heta "Jude Law". Då kan man inte låta bli att fnissa lite. Men att två och en halv timme kan handla om så lite när ett halvtimmes avsnitt på tv kunde innehålla allt är helt obegripligt. Tack och lov glimmar den gamla magin till ibland och speciellt när de fyra sitter och fikar som förr.
Jag önskar att Sex and the city-gänget hade hakat på prequel-trenden och gjort en film som utspelar sig före serien. Under filmens första minuter får man se när Carrie med permanentat hår och neonkläder anländer till New York i mitten på 1980-talet och hur hon lär känna de andra kvinnorna. Jag hade gärna sett mycket mer av Samanthas tid som hårdrocksbrud. De borde passa på, för är det något som filmen bevisar så är det att dessa kvinnor inte blir något yngre. Låt dem nu vila i frid och så kör vi ett Sex & the ålderdomshem om 30 år.
Vera Sjöblom