"Jag ville bara snickra till slut"

Hela livet hade hon fått höra hur viktigt det var att skaffa en akademisk utbildning, så Mikaela Humble, 27, började plugga på universitetet i Umeå. Men i bakhuvudet gnagde ändå en längtan efter något annat och efter ett års studier bestämde hon sig för att lyssna till sin inre röst. Idag är Mikaela snickare med en passion för byggnadsvård.

- Jag har tyckt om att snickra sedan jag var liten. Jag var alltid med min pappa, som var hobbysnickare, och tyckte det var skitkul! Jag minns att jag tänkte att det inte är så många av mina kompisar som håller på med sådant här, skrattar Mikaela Humble och fortsätter:

- Men det är ingen tjejgrej att snickra och inget som uppmuntrades. Istället fick jag höra hur viktigt det var att läsa vidare.

Vi träffar henne på en gammal gård från 1700-talet i Nordvärmland. En av de timrade byggnaderna ska få ett nytt underrede och det är Mikaela Humble som leder arbetet. Byggnadsvård, som är hennes passion och inriktning, innebär att man renoverar på ett sätt som bevarar och värnar om gamla byggnader.

Mikaela Humble gjorde det ingen förväntade sig - läste till snickare.

- Precis innan jag började på universitetet hade jag kommit i kontakt med några personer som fick mig att bli intresserad av byggnadsvård. Jag har alltid gillat historia och det var väldigt intressant. Jag hjälpte min kompis mamma på hennes gård och jag älskade det! Jag ville bara snickra till slut. Jag gick upp sju på morgonen och började snickra, sedan höll jag på till elva på kvällen, minns Mikaela med ett skratt.

Trots sitt nygamla intresse för snickrandet började Mikaela på en akademisk utbildning i kris- och konflikthantering - precis som förväntades av henne.

- Det var jätteintressant och spännande, men så fort jag var ledig åkte jag runt och tittade på gamla, stora hus! Det var det roligaste jag visste, berättar hon.

Mikaela timrar ett nytt underrede till ett gammalt hus.

Rösten i bakhuvudet fortsatte att gnaga och till slut bestämde hon sig.

- Jag sa till mamma att ”Jag tror jag ska bli snickare istället”. Hon svarade ”Men lilla gumman, du har ju en lysande karriär framför dig”.

Men Mikaela hade bestämt sig. Hon sökte på nätet och hittade den perfekta utbildningen i Göteborg.

- Det kändes helt rätt! Jag fick komma på prov, provet gick bra och jag kom in. Jag trivdes jättebra på utbildningen, säger Mikaela.

Hon var en av två tjejer i klassen, och i början var det svårt att bli tagen på allvar. När hon och klasskompisarna fick i uppgift att lösa ett problem var det ingen som lyssnade på Mikaelas förslag.

- Det var svårt att göra sig hörd i en sådan miljö. Jag verkade för osäker på grund av hur jag uttryckte mig. Men ju mer erfarenhet jag fick desto säkrare blev jag och i tvåan tuffade jag till mig lite. Jag ändrade mitt sätt att prata så jag lät säker på min sak och då plötsligt hörde de mig!

Mikaela möter en del fördomar, men de som vet vad hon går för respekterar hennes kompetens. 

Men även om det kanske inte märktes så mycket på skolan, så var det en annan femma att vara tjej och snickare i verkligheten.  

- Som tjej måste man överprestera och vara mycket bättre än killarna för att bli sedd som likvärdig. Men det är positivt också, för jag sticker ju ut och då väljer de mig istället för att jag är tjej och det är coolt, ler Mikaela.

Hon menar att det ibland är jobbigt att möta så mycket fördomar och berättar om den där gången när hon skulle köpa en såg.

- Han i kassan frågade om jag skulle hem och myssnickra. Jag blev så himla arg!

Träet flyger när Mikaela går fram med yxan.

Trots allt motstånd Mikaela stött på ångrar hon inte sitt beslut att hoppa av den akademiska utbildningen i Umeå och satsa på att starta sitt eget företag som snickare.

- Ibland funderar jag på om jag valt fel bransch, men det har jag inte. Jag kommer nog inte jobba så här fysiskt hela livet, för det orkar jag inte - det får jag nog erkänna! Målet är att bli arbetsledare snarare än att stå och göra jobbet själv, slår Mikaela Humble fast.