Emma besgrade anorexin

Ett halvår på sjukhus och några månader på behandlingshem blev resultatet av Emma Pihls låga självkänsla. Som barn identifierade hon sig själv med sina prestationer. Gjorde hon något bra var hon bra, annars dålig. Idag trivs Emma med sig själv och jobbar med att lära andra tycka om sig själva. För Magasin Vera berättar livscoachen Emma Pihl sin historia.

-Jag var en tävlingsperson som tävlade i allt när jag var liten. Jag började tävla med en tjej som var petig i maten och en tjej som tränade mycket. Jag började gå ner i vikt och upplevde det som positivt. Jag tänkte att om jag går ner mer i vikt så måste ju det vara ännu mer positivt, säger Emma Pihl.

Men det blev naturligtvis tvärtom. Emma fick svår anorexi och blev till slut intagen på sjukhus. Och hon menar att det som fattades henne var en god självkänsla.

- Jag hade hela tiden fått höra när något jag gjorde var bra eller dåligt och hade blivit van att höra det. Det gjorde att jag blev beroende av den bekräftelsen. Jag kunde inte själv se om jag var nöjd, berättar Emma.

"Vi ska hjälpa dig må bra"

Det som gjorde att det till slut vände för Emma var att hon fick ett ultimatum ställt; om hon skulle kunna börja sjuan tillsammans med sina jämnåriga vänner var hon tvungen att börja äta igen.

- Dessutom fick jag förtroende för en sjuksköterska på behandlingshemmet. Hon var den första som sade ”Vi ska hjälpa dig må bra”, inte ”Vi ska hjälpa dig bli frisk”. Det var första gången jag tyckte att de lyssnade på mina behov. Jag tyckte ju inte att jag var sjuk, men jag ville må bra.

Till en början var det mest regler som gjorde att Emma kunde påbörja sin väg tillbaka. Vårdpersonalen satte upp regler för hur och när hon skulle äta och Emma gjorde inte så mycket själv, mer än att försöka följa reglerna.

- Sen började jag jobba med tankarna. Jag utmanade mig själv att göra saker jag tyckte var obehagliga. Jag lärde mig hur jag kunde hantera tankarna och därmed hantera min ångest, minns Emma Pihl.

Coachar om självkänsla

I samtalen med personalen på behandlingshemmet fick hon också lära sig att se till det stora perspektivet.  

- Om jag skulle utmana mig att gå på restaurang, till exempel, så kunde jag tänka att jag ville göra det för att jag i framtiden ville kunna gå ut och äta med mina vänner. Jag fick lära mig att tänka: När det här är möjligt, vad mer är möjligt då?

Hjälpen Emma fick, kanske i kombination med hennes viljestyrka, gav effekt. Emma blev till slut frisk och idag mår hon bra. Hon driver ett eget företag och föreläser och coachar om vikten av självkänsla och att ta makten över sitt eget liv, sina egna tankar.

- Sjukdomen ligger väldigt, väldigt långt bakom mig nu. Det är som en annan värld. Idag kan jag inte riktigt identifiera mig med den gamla Emma, men jag har med mig förståelse och insikter från den tiden. Jag vet att olika utmaningar är olika svåra för olika personer, säger Emma.

Lätt att falla tillbaka i mönster

Idag ser Emma utmaningar och prestationer som ett sätt att lära sig, till exempel hur hon fungerar i situationer där hon inte är bra.

- Det är fortfarande viktigt för mig att prestera, men resultatet är inte längre det viktigaste. Jag försöker hitta andra saker som är extra värdefulla, som att jag mår bra under resan till exempel.

Hon är också medveten om att hon har lätt att falla tillbaka in i gamla och dåliga beteendemönster.

- Jag är ständigt på min vakt för att inte hamna i matmönster som inte är bra. Märker jag att det sker ser jag till att bryta det omedelbart, berättar Emma.

Emma Pihl har gått från att tycka oerhört illa om sig själv till att tycka om sig själv så mycket att hon utan problem föreläser inför hundratals människor på en gång. När hon står på scenen pratar hon mycket med hela kroppen och ser fantastiskt självsäker ut.

- Resan hit var tung, svår och omöjlig i början, men den är väldigt lustfylld och berikande idag! Jag ser det som hände mig som en tillgång, men jag kan fascineras av tanken på hur jag hade varit nu om det inte hade hänt! skrattar hon.