"Det ger massor tillbaka"

De har gemensamt att de vill hjälpa andra kvinnor som har det svårt. Malin, Johanna och Torun är alla engagerade i tjej- respektive kvinnojouren i Karlstad. Magasin Vera träffade dem över en fika för att prata om vad det innebär att vara jourtjej.

- Det ger massa tillbaka! Både i specifika möten med kvinnor, men framförallt så ger det ett hopp för framtiden att se de här kvinnorna. De har gjort motstånd – det är häftigt att se! Klart man är offer för förtryck och våld, men man gör motstånd på sitt eget sätt, säger Torun Carrfors, som arbetar ideellt och sitter i styrelsen för kvinnojouren Alla Kvinnors Hus i Karlstad.

Kvinnorna hon pratar om är de som kommer till kvinnojourens hemliga boende för kvinnor som har en hotbild mot sig. Vissa av dem kommer direkt från akuten och är helt sönderslagna, medan andra flyr innan det smäller.

Lyssnar och stöttar

- Alla kvinnor har en tendens att förminska våldet när de tar kontakt med oss. Jag brukar tänka att ”det här är toppen på ett isberg” och då finns det all anledning att hon kommer in till oss nu, berättar Malin som är heltidsanställd på Alla Kvinnors Hus och därför inte vill gå ut med sitt efternamn eller vara med på bild.

Men att jobba på tjej- och kvinnojourer är mycket mer än att gömma hotade kvinnor. Jourtjejerna lyssnar och stöttar, både i telefon och ansikte mot ansikte. Dessutom erbjuder tjejjouren stöd via MSN, något som blivit mycket populärt.

- Tjejerna tycker det är jättebra! Det garanterar ju deras anonymitet och de slipper träffa någon och slipper jobbig ögonkontakt och terapeutiska samtal, berättar Malin.

Frågar om allt

Och det är inte bara kvinnor och tjejer som blivit misshandlade eller våldtagna som Johanna, Malin och Torun kommer i kontakt med.

- Till tjejjouren kommer många med funderingar kring relationer och sig själva. Hit kommer tjejer upp till 18 år. De frågar om allt man funderar på, men också om relationer där man far illa, berättar Johanna Lidén.

Johanna och hennes jourkollegor är ute mycket på fritidsgårdar, skolor och i konfirmationsgrupper för att prata med ungdomar. De talar om att de finns och pratar om relationer och feminism.

- Vanliga frågor vi får är ”Är det här normalt och ok?” och ”Ska man ställa upp på sådant här?”. Vi får in många frågor som är anonyma också.

Startar grupp för våldtagna

Nästa steg för tjejjouren i Karlstad är att starta upp SAGA-gruppen. Det är en sluten självhjälpsgrupp för tjejer och kvinnor som blivit våldtagna. Medlemmarna kommer ses en gång i veckan och prata utifrån olika teman.

- Vi från jouren är med, men det är de som pratar. Det kan ge väldigt mycket att träffa andra som varit utsatta för liknande saker. Det har framkommit att det finns behov av en sådan här grupp, berättar Johanna Lidén.

- Kvinnorna som kommer till oss har ofta blivit indoktrinerade att tro att det handlar om en själv. ”Det är för att jag är jag som det blev så här.” Det blir starkt när de möter andra och inser att man inte är ensam, säger Malin och fortsätter att berätta om tanken med Alla Kvinnors Hus:

- Vi tror på hjälp till självhjälp. Det handlar om att bygga upp kvinnan och peppa henne. Vi låter henne ringa samtal själv, men vi står i bakgrunden och lyssnar och peppar. Det är viktigt att det är kvinnan som fattar besluten själv. Jag kan tycka att hon ska polisanmäla, men det är hon som måste gå igenom processen sedan.

"Boxning hjälper"

Att ständigt träffa människor som varit så utsatta som de som kommer till det hemliga boendet är naturligtvis inte helt lätt.

- Självklart är det jobbigt ibland, särskilt att det går så långsamt med polisutredningar och sådant eller när kvinnorna går tillbaka till männen. Men det är viktigt att känna att det inte är ett misslyckande och att inte skuldbelägga oss själva. Det vi gör är det vi kan göra just då. Vi får vara stolta över det, säger Torun Carrfors.

- Man måste lära sig att hantera det. Man är inget bra stöd om man går in för mycket i kvinnans historia. Det tär ju sönder dig själv också. Man får omvandla det man känner till en drivkraft istället. Men man lever med en skeptisk världsbild ibland och det är ett jobb där man får jobba mycket med sig själv. Man får boxas mycket, det hjälper, skrattar Malin.

"Vi gör stor skillnad"

Hon berättar vidare att forskning har visat att kvinnor lämnar sin partner fem till sju gånger innan de går sista gången.

- Det är viktigt att inte skuldbelägga kvinnorna för att de går tillbaka. När de sedan återvänder till oss säger man bara ”Hej, vad bra att du kom tillbaka!” istället för att säga ”Vad var det jag sa? Han kommer inte bättra sig” och så vidare.

Har ni några särskilda minnen där ni verkligen känner att ni gjort skillnad?

- För mig är det när man får en dialog när man är ute och pratar. Det är jättekul att se att det tar fäste! berättar Johanna.

- Jag jobbar mest med barn som följer med till det hemliga boendet. Jag har ett barn som fortfarande pratar om mig på dagis och så! Då känner man att man har varit en viktig person och det är precis det man vill. Vi gör stor skillnad men det kanske inte märks direkt, konstaterar Malin.

- För mig kan det vara första gången ett barn inte slår en när man kommer utan säger hej, eller när vi tar med en kvinna på restaurang och hon får välja mat själv för första gången - det är en otrolig känsla att se den processen! säger Torun.