Krönika: Att bli vuxen enligt ett magasin

I ett livsstilsmagasin står det listat hur man vet att man är vuxen. Det har absolut inget med Ica-kort och pensionssparande att göra. Allt handlar nämligen om att du ska vara förberedd på svårigheter och att du kan handskas med oförberedda motgångar.

Jag funderar över min egen förmåga att handskas med svårigheter. Hur jag oftast reagerar med känslorna. Hur det känns i kroppen på en gång och att jag behöver utagera de här känslorna innan de fastnar som skavande klumpar i hals, bröst och mage. Jag kanske inte har den vuxnes redskap att hantera svårigheter och motgångar? Jag kanske är ett litet barn som börjar gråta så fort något inte går som jag tänkt mig?            

Att vara vuxen borde innebära att ständigt vara förberedd på strid. Att veta att allting kan hända när som helst och att därför ta det kallt. Att gråta och skrika är inte en vuxen reaktion, det visar inte på ett handlingskraftigt beteende. Att vara vuxen borde då innebära att ta allting, vilket besked som helst, med ro. Som en vuxen.

Eller så har jag tolkat det här på fel sätt. Kanske betyder det att vad som än händer så ska man som vuxen kunna ta ansvar för de känslor som dyker upp, inte fly, utan illa fäkta: att stå där som en krigare och se verkligheten i ansiktet. Att man levt tillräckligt länge för att förstå vad livet handlar om, likt Bob Dylan som antagligen var vuxen när han skrev orden; A hard rain´s a-gonna fall.

Att man accepterar att förr eller senare kommer det regn och imorgon kanske jag möter en motgång, men då får jag väl ta det, jag har regnkappa och vapen, jag är rustad upp till tänderna.

Att vara vuxen är alltså att bära omkring på en full krigsutrustning.

Men jag vet inte, kanske har inte jag förmågan att vara förberedd och hantera allt som händer. Eller kanske snarare; mitt sätt att hantera och möta svårigheter är att känna och att visa att jag känner.

Barnsligt? Kanske. Men jag är ialla fall vuxen nog att inse hur jag fungerar.

Sofia Åberg
sofia.aberg@magasinvera.se