Sökresultat

Tänkvärt

Krönika: Direkt ur verkligheten

På tåget hem från Fjällbacka sitter två Stockholmstjejer i tjugoårsåldern. Två vänner med helgpackning och veckotidningar. Inget underligt med det, tills de börjar tala med varandra.

Både jag och mitt sällskap slutar läsa våra böcker. Det går inte. Med röster som kunde väcka folk ur den djupaste koma kommenterar tjejerna minsta bild i sin skvallerblaska. 

Kära läsare, såhär lät det, direkt ur verkligheten:

Jag tycker att Jennifer Aniston har en väldigt alldaglig näsa.
Cameron Diaz ser ju såå sliten ut, det gjorde hon inte för fem år sen.

Har du sett Victoria Beckhams näsborrar, de är ju helt uppblåsta!

Alltså Pamela Andersons ögonbryn är ju så fula! Det känns inte alls som att hon har tänkt igenom sin look.

Titta här, det är ju liksom snyggt att vara solbränd, men det här ser ju grått ut liksom.

Jag kan inte undvika att titta på tjejerna medan de kastar ur sig den ena kommentaren värre än den andra. Finns det en antydan till ett ironiskt leende i deras ansikten? Nej, de är gravallvarliga. Som om de försökte lösa formler i kvantfysik.

De fortsätter diskussionen, med inlevelse och viktig ton, som om de satt i världens elakaste jury i världens läskigaste perfektionstävling:

Vilka är de som bor i New Jersey egentligen? Amen, det är ju såna där puricaner som har fastnat i modet som var för fem år sen. Killar som har gelé i håret och tjejer med flytande eyeliner.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Helst vill jag skrika. Men det gör jag inte. Är bara helt tyst. Mitt sällskap vrider och vänder sig som i kramp och dunkar nästan huvudet mot bordsskivan.

Efter en stunds djupgående analys av New Jersey kommer de in på ämnet skönhetsoperationer. Priser och kvalité. Av säkra källor, eftersom deras kompis just planterat silikon i brösten, vet de att bröst för 70 000 kr är överpris och att normalpris ligger på 40 000. De blåser tuggummibubblor och knappar på mobiler, samtidigt som de lyckas fortsätta den djuplodande konversationen. Jag självdör inombords.

Vad tycker du om den här hårfärgen på henne, ser den inte lite sliten ut? Men hon har ju väldigt snygga ben eftersom hon är så sportig och aktiv.

Det är ju så olika, som när jag spelade fotboll då var det ju massor av tjejer som fick värsta muskulösa låren.

Hur gamla är Heidi Klums barn nu? De måste ju vara mulatter.

Jag undrar vad som hänt om all denna energi och plats i hjärnan hade använts till något annat? Hade de kunnat finna ett ett botemedel för aids eller forska fram något världsomvälvande?  Det får vi aldrig veta. 

Jag tycker att hon passar mycket bättre i längre hår, typ lugg. Har inte du lugg egentligen?

Nja, jag försöker, men jag har lite hårkris.

Tåget rullar in på Göteborgs station. Det börjar bli kväll, himlen är svagt rosafärgad. Tjejerna reser sig. De har haft ett bra samtal. De är upprymda.

Själv är jag rädd. Mycket, mycket rädd.

Sofia Åberg
sofia.aberg@magasinvera.se

Kommentarer

Sofia den 2 september 2010
Tack Frida. Tjejerna är bara brickorna i ett större spel, och det är det där spelet som gör mig så himla rädd. Och att det inte verkar bli bättre, snarare gå åt helt fel håll. Det värsta är att jag själv känner mig så maktlös. Jag känner såklart igen mig själv i de här tjejerna, och jag vill bara ställa mig upp och skrika: Skit i det här spelet! Läs böcker! Plugga! Res! Diskutera någonting viktigt! Må bra! All denna energi som kunde läggas på något verkligt. Det är sorgligt. Speciellt sorgligt eftersom jag själv läser tidningar som inte direkt bidrar till att göra världen bättre för kvinnor. Modetidningar och skruvade ideal. Det är dags att sluta.
Frida Gro den 1 september 2010
Tjejer pumpas ju ständigt med hur viktigt det är att se bra ut. Att det är SÅ mycket viktigare än att vara bra på någonting. Eller rättare sagt: man kan vara bra på hur mycket som helst, men så länge man inte tar hand om sitt utseende kan man glömma hög status. Och det där med att tjejer är mindre värda än killar. Att killar är roligare, säkrare, starkare och mer matematiska. Jag har så länge stångats mot behovet att känna mig snygg och fräsch i varje läge. Och viljan att ursäkta mig inför killar och män, känslan av att svara svagare av naturen, på rösten och i skallen inte minst. Jag förstår de där tjejerna. De krigar på en arena där de vet att det är välkommet för tjejer att kriga. Och trampar på folk (tjejer) som de lärt sig att det är okej att trampa på. Problemet (och skulden) ligger inte hos dem. (Bra krönika bästa Sofia)
Kommentar*:  
Namn*:  
Webbadress:
Ordverifiering*: