Lämnade tryggheten för Afrika

Helena och en massaj har målat sig i ansiktet med färg från bär.

En dag sålde Helena Olausson lägenheten i Göteborg, sa upp sig från sitt jobb och sa hejdå till sina nära och kära. För ett och ett halvt år sedan lämnade hon och hennes man Andreas tryggheten hemma i Sverige, satsade allt på ett kort och flyttade till Mocambique i Afrika.

- Det är många saker som är svåra. För mig har det jobbigaste varit alla dagliga intryck och problem som är så annorlunda mot ens vardag i Sverige. Just nu råder till exempel vattenbrist, för det har inte regnat på länge! Så vi ransonerar, samlar och sparar vattnet vi använder, berättar Helena Olausson.

Till en början hamnade Helena och Andreas i staden Maputo i södra Mocambique. Andreas hade fått jobb på Afrikagrupperna, och Helena sökte jobb som lärare.

Annorlunda lärarroll

-  Men, vi var inte riktigt nöjda i Maputo. Jag hade svårt att hitta en lärartjänst där så i december samma år flyttade vi till norra Mocambique och staden Lichinga, berättar Helena.

Där har de bott i ett år och båda har nu arbete. Helena undervisar lärarstudenter i engelska, ett jobb hon tycker är både roligt och spännande.

En typisk by på afrikanska landsbygden. 

- Lärarrollen är helt annorlunda mot den jag är van vid från Sverige. Här är ens lärare en person man respekterar och hennes ord är lag. Man är inte "kompis" med sina elever, så det är klart att mina studenter tycker att jag har ett annat förhållningsätt än vad de är vana vid. Men de tycker det är kul att diskutera och att få veta skillnader och likheter mellan livet i Sverige och Mocambique.

Undervisar i jämställdhet

På universitet där Helena jobbar finns ett fyrtiotal lärare. Hon är en av totalt fyra kvinnliga lärare och hon är den enda utlänningen.

- Studenterna uppskattar mina exempel om livet i Sverige. De tycker till exempel att det är väldigt lustigt att jag är fem år äldre än min man och att vi inte har barn än. Att en tjej dessutom kan vara längre än sin kille kan de inte riktigt förstå - även om så inte är fallet i min relation.

Helena med en baby som döpts efter henne.

Helena Olausson undervisar i två klasser och lektionen om jämställdhet i hemmet har varit väldigt populär. Då diskuterar de vem som gör vad i hushållet, om en man kan laga mat, tvätta och passa barnen och så vidare. Helenas elever är öppna för förändringar och de flesta vill att kvinnorna ska studera mer och arbeta utanför hemmet, men det är inte ovanligt att kvinnor får barn tidigt. Då blir de utslängda från skolan och blir hemmafruar med barnproduktion som den viktigaste sysslan.

Tufft att se fattigdomen

- De kvinnliga studenterna håller sig dessutom oftast lite i skymundan i klassrummet, eftersom de är inte vana att ta för sig. Men de allra flesta har öppnat upp sig lite, konstaterar Helena.

Mycket är annorlunda i Mocambique. Inte minst djurlivet.

Att bosätta sig i ett land som är så annorlunda jämfört med Sverige är inte helt lätt. Helena tycker att det är svårt är att se hur människor och barn kämpar för att överleva.

- I Sverige är den stora frågan är hur vi skall leva ett lyckligt liv. Här handlar livet om överlevnad. Folk är sjuka och någon känner någon som dött varenda dag.

"Det är inte lätt att bli en del i samhället"

Helena tycker att det är väldigt nyttigt och lärorikt att leva i ett främmande land och att för en gångs skull vara den som är annorlunda.

- Jag känner mig annorlunda varje dag jag går utanför dörren med mitt ljusa hår. Det är intressant att uppleva känsla av hur det är att inte passa in rent utseendemässigt och hur det är att inte förstå och vara en del av den sociala samhällsstukturen och alla koder. I Sverige skyller man ofta på att invandrarna håller sig för sig själva och att de inte vill in i det svenska samhället. Allt jag kan säga är att det inte är så himla lätt..

Helena med sina afrikanska vänner.

Kulturkrocker är vardagsmat för Helena och Andreas. De har verkligen försökt att bli en del i samhället, men det är inte helt lätt. Som den där gången då de blev bjudna på inflyttningsfest till Andreas chef.

Kulturkrockar leder till skratt

- Svensk som man är så ordnade vi inflyttningspresent och klädde upp oss. Det blev en chock att se hur Andreas kollegor kom den ena mer nerklädd en den andra. Kollegor som vi aldrig sett i annat än skjorta och kostymbyxor kom i basketskor och shorts utan vare sig present, dryck eller blomma. I Mocambique klär man ner sig på helgerna - finkläder hör till arbetet och yrkesrollen och för att visa att man har ledigt är det amerikanska hip-hop-mode som gäller för männen! Vi kände oss onekligen malplacerade i våra kavajer och skjortor!

Idag skrattar Helena åt minnet och menar att det visar på hur många olika koder och sedvanor det finns i ett samhälle som man inte kan läsa sig till i en bok. Hon och Andreas kommer stanna i Mocambique i två år till, så de lär stöta på ännu några fler kulturkrockar på vägen...