Lovisa var följeslagare i Hebron

Säg ”Västbanken” och de flesta tänker långdragna konflikter, bombdåd, krig och så vidare. Men på Västbanken finns också människor som försöker leva sina helt vanliga liv. Svenska Lovisa Bengtsson åkte dit som följeslagare för att hjälpa dem att få en tryggare vardag.

- När man jobbar som följeslagare är man neutral i konflikten mellan Palestina och Israel, men tar tydligt ställning mot övertramp mot mänskliga rättigheter, säger Lovisa.

Hon är ganska nyss hemkommen från Västbanken där hon tillbringade tre månader med Ekumeniska följeslagarprogrammet, SEAPPI. Tillsammans med andra följeslagare från hela världen gjorde hon en insats för att skapa en tryggare tillvaro för människorna som bor i Hebron.

Barnen utsätts för våld

- Hebron är en av de största städerna på Västbanken och det är det enda stället förutom i Östra Jerusalem där bosättare lever mitti stan. Det finns en ständig israelisk militärnärvaro och stämningen är väldigt spänd. Det finns massor att göra där och vi fick mycket bekräftelse på att vi behövs, berättar Lovisa Bengtsson.

Att se till så att barnen var i säkerthet var en av Lovisas arbetsuppgifter.

Hennes jobb som följeslagare gick bland annat ut på att se till så att de palestinska barnen tog sig säkert till och från skolan. Det händer nämligen att barnen får sten kastade på sig.

- Vi stod där och observerade och vi hjälpte också till vid en så kallad Checkpoint där många barn går igenom. De yngre barnen ska inte behövs få sina skolväskor genomsökta och vi rapporterade vidare om det skedde.

Stort säkerhetstänk

Tanken är att följeslagarprogrammet ska verka förebyggande och vara våldsdämpande.

- När det finns mycket internationell närvaro är det lite lugnare har erfarenhet visat, berättar Lovisa Bengtsson.

Men oroade du dig aldrig för din egen säkerhet?

- Vi hade många genomgångar av säkerhet innan vi åkte ner och vi hade ett stort säkerhetstänk. Men väl på plats kände jag mig aldrig hotad, utan snarare tvärtom! Trots att jag var så sårbar där så kände jag mig helt trygg. Jag var inte ute ensam på kvällen och många gånger är  bilden vi får via media mer hotfull än verkligheten.

Bar väst när de var i tjänst

Innan resan blev alla följeslagare utbildade ordentligt för att få mer kunskap och förståelse för konflikten.

- Det är lätt att ha många åsikter om konflikten, trots att man inte har den bakgrunden som de berörda har! konstaterar Lovisa. 

Beväpnade soldater i Hebron.

Väl på plats fick de ytterligare träning och de kände sig väl förberedda. Så fort Lovisa och hennes kollegor var ute i tjänsten bar de dessutom en särskilt väst.

- Den gav en stor trygghet eftersom den visade att vi var del av ett internationellt program!

Såg en man misshandlas

Men visst hände det att Lovisa var med om skrämmande situationer. Hon minns särskilt en händelse.

- Det var en väldigt otäck situation vid vägspärren. En ung palestinsk man blev misshandlad av israeliska soldater och låg till slut medvetslös. Vi fick inte komma fram och hjälpa till och det var väldigt frustrerande! Vi försökte följa upp den här händelsen, men fick ingen information, så jag vet inte hur det gick med mannen.

Att Lovisa Bengtsson bestämde sig för att ta tjänstledigt från sitt jobb och söka till följeslagarprogrammet berodde på att hon tyckte det verkade så intressant.

- Tanken med det här programmet var något jag kunde stå bakom. Dessutom passade det bra just då och jag tyckte att det var intressant hur media skriver om konflikten, säger hon.

- Dessutom var jag trött på att bara ha fokus på mig själv! Det var skönt och nyttigt att flytta fokus.

"Människorna där är viktiga för mig"

Nu är alltså Lovisa Bengtsson hemma från Västbanken igen, men hon är full av fina minnen av upplevelsen.

Lovisa blev vän med många ur lokalbefolkningen.

- Jag blir alldeles varm när jag tänker på den enorma gästvänligheten och öppenheten i det palestinska samhället! Jag kände mig så välkommen och såg mycket hopp  trots situationen. Många hade tydliga drömmar och en tro på framtiden! Människorna där nere är viktiga för mig och jag skulle gärna vilja låta mina nära och kära träffa dem, säger Lovisa Bengtsson.

Har du någonsin ångrat att du åkte dit?

- Nej! Aldrig! Jag lever efter filosofin att det som kräver lite mer och är svårare och så vidare, det ger lite mer! Så var det även här. Det är självklart lättare att blunda, men det funkar inte för mig. Jag vill verkligen uppmana folk att åka dit!