Reste genom Indien med tuktuk

”Vad har du för planer egentligen? Jag har grejen för dig! Vi ska åka genom Indien och samla in pengar till välgörenhet!” Det var det enda Sofia Billebos bror behövde säga för att sälja in äventyret att resa över 300 mil på en tuk-tuk.

–Tre hjul att rulla på. Allt annat fixade vi efter vägen, säger Sofia Billebo.

Under 13 dagar deltog hon i den annorlunda rallytävlingen Rikshaw run, med start i Kochi i den södra delstaten Kerala och målgång 372 mil norrut i Gangtok som ligger inklämt mellan Nepal, Bhutan och Tibet, endast 20 mil från Mount Everest.

55 km i timmen

Tävlingens namn kommer från det fordon som deltagarna använder sig av för att resa genom landet och den kallas även tuk-tuk. Maxhastigheten är inte mer än 55 kilometer i timmen. Sofia bildade lag med brodern Sebastian och Fredrik Malmqvist. Just rikshawrallyt går tre gånger per år men the Adventurist som står bakom arrangemanget har även andra utmaningar för den som känner sig manad. Vad sägs om att åka bil från London till Mongoliet eller att åka moped genom Anderna i Sydamerika?

Men det handlar om mer än bara en slags äventyrssemester. Innan avresan och under loppets gång samlar samtliga lag in pengar till olika välgörenhetsprojekt i landet. Minst 1000 engelska pund samlades in till Frank water project och Mercy corp som är deras förmånstagare. Förutom insamlingen och upplevelsen i sig ser Sofia en annan nytta med att resa.

Fick kommunicera med kroppen

- Det är bra att folk reser, ju mer vi mixar oss, ju mindre dramatik blir det vid kulturkrockar, anser hon.

Sofia och hennes bror förbereder sig på äventyret i tuktuken.

Sofia hade innan resan drömt om Indien och i efterhand kan hon konstatera att det var lika coolt som hon föreställt sig. Även om många talar engelska reste de på platser där det inte var lika vanligt.

- Då gäller det att öppna upp parabolantennen för andra signaler, förklarar Sofia.

Rikshawn gick sönder en hel del men sällan var närmsta stad inom räckhåll. Vid ett tillfälle var endast en dhaba (en slags vägkrog) i närheten. Då reste en person iväg på motorcykel och hämtade en mekaniker.

-Vi satt och drack en läsk och pratade arbetsrätt medan mekanikern lagade vår tuk-tuk i skenet av en ficklampa. De var otroligt hjälpsamma och det kan kännas som om man hamnar i konstiga situationer, men ofta är människorna vänligt inställda, intresserade och ställer frågor.

"Aldrig roligt att se fattiga"

Hon beskriver Indien som ett otroligt land och de stora ekonomiska skillnaderna blir påtagliga, från att börja resan i Kerala som är en framgångsrik region till Bihar som är en av de fattigaste.

-Det är aldrig roligt att se fattiga och man blir alltid berörd men det är viktigt att tänka på annat än att det är fattigt och misärigt. Det är viktigare att göra något i situationen man är, förklarar Sofia.

Sofia Billebo har fått resesjälen med sin sedan barndomen.

Resesjälen säger sig Sofia ha fått från från familjen.

– Ända sedan jag var liten har mamma, pappa, moster och morbror släpat runt mig, mina syskon och kusiner med tält och bil i Europa, ibland sovandes på parkeringsplatser efter autobahn eller i tält mitt inne i storstäder.

"Livet är ett äventyr"

Att redan från tidig ålder se människor annorlunda från henne själv är något hon ser som en gåva och Sofia berättar att allt bara blir mer fantastiskt för varje resa hon gjort. En lärdom har varit hur det verbala språket inte varit det viktigaste för att göra sig förstådd. Men även om Sofias äventyr låter helt galet poängterar hon att hela livet är ett äventyr.

- Det behöver inte vara att åka tuk-tuk genom ett land man aldrig varit i. Att plugga på universitetet är för mig ett äventyr. Att träffa nya människor är ett äventyr. Vem är din granne egentligen, är det inte dags att ta reda på det? Folk underskattar sina egna vardagsäventyr, konstaterar hon.

Att det skulle krävas särskilt mycket mod att ge sig iväg tycker inte Sofia är ett måste. Men hon menar att läskigheter också ska ses som möjligheter. Sofia utmanade sig själv i tonåren att göra en pinsam och jobbig grej varje dag för att avdramatisera det jobbiga och det tror hon varit betydelsefullt.

-Det är bara att ta tjuren vid hornen och göra den där grejen man inte vågar. Det kanske inte går men man kan ju inte göra succé hela tiden, det vore tråkigt.