Så svartsjuka är vi
- läsarnas värsta berättelser
En av läsarna blev svartsjuk när bästa vännen fick en ny kompis.
Madde, 32 år
– Min svartsjuka är riktigt sjuklig faktiskt
Madde har alltid haft svårt att lita på sina partners något som hon finner konstigt då självförtroendet är bra, däremot är det värre med självkänslan som troligtvis är en orsak. Svartsjukan har funnits med så länge hon kan minnas.
-Jag tror det har att göra med att min mamma var otrogen mot min pappa innan de gick isär, Då var jag 12-13 år, säger Madde.
Hennes osäkerhet har tagit sig drastiska uttryck och med en tidigare fästman hände följande:
-Han hade en gammal klasskompis som han ringde ibland. Bara som vänner. Men jag kunde inte släppa det där och tänkte på det mest hela tiden. Så vid ett tillfälle när vi hade sex så mindes jag inte vad hon hette i efternamn - och frågade honom. Mitt uppe i alltihopa.
I början av den relation Madde nu är i var hon svartsjuk och ställde i början tusen frågor. Men då han aldrig svek hennes förtroende gick det upp för henne att det inte fanns något att oroa sig för och nu klarar de till och med av att ha ett långdistansförhållande.
-Jag kan få slängar av misstro men konstigt nog har det blivit bättre av att vi är långt från varandra. Då måste man lita på varandra för att det ska funka överhuvudtaget, säger Madde.
Helene, 22 år
– Min väninna hade mer gemensamt med de nya vännerna
När Helene och hennes bästa vän gick från att vara klasskamrater till att utbilda sig på olika håll kom hon i kontakt med svartsjuka för första gången. I kärleksrelationer hade hon aldrig råkat ut för det.
-Jag hade inte första tjing på hennes tid och hon hade flera nya vänner som hon gjorde allt tillsammans med. De pratade om den värld de var inne i och jag kände mig utanför, förklarar Helene.
Genom att hennes bästis fått vänner som hon hade mer gemensamt med växte en rädsla för att bli bortglömd.
-Men det hände inte och jag fick nya vänner. Man kan inte bli klistrad vid en och samma person, menar hon.
Helene brukar inte omge sig med så mycket folk men i efterhand kan hon konstatera att även hennes livssituation förändrades. Ny miljö, ny utbildning och nya vänner...med andra ord genomgick de båda samma sak.
Men hon erkände aldrig för vännen hur det låg till, något som hon tror varit nyttigt för deras fortsatta vänskap.
-Jag tror att hon kände samma sak så det var bra att vi inte pratade om det. Det kan lätt bli pajkastning. Istället får man försöka se vad man själv gör, menar Helene.
Charlie, 26 år
– Jag slungade iväg en tjej som pratade med min kille
Charlies ex-pojkvän hade kontakt med en tjej, vilket gjorde henne både svartsjuk och provocerad.
-De satt och pratade på ett uteställe och jag tyckte inte att hon hade där att göra. Så jag slungade iväg henne över golvet. Det kändes jätteskönt då, berättar hon.
Trots svartsjukan pågick relationen under flera år innan den tog slut. Charlies beteende hade då lett till att hon hindrat pojkvännen från att träffa det barn som han hade ihop med en annan kvinna. Men från att så handgripligen hanterat svartsjukan upplever Charlie att det blivit bättre men inte helt bra. Hon känner fortfarande osäkerhet, när nuvarande partner inte berättade allt om en ny väninna ledde det till att svartsjukan kom upp till ytan.
-Jag har varit och snokat här och där. Jag har försökt att tycka om den nya väninnan och bjudit in henne men jag litar inte på dem, förklarar hon.
Trots partnerns övertygelser om att det enbart är en vänskapsrelation har hon svårt att acceptera det men försöker hela tiden att göra det.
-Jag tycker att jag är ganska tolerant. Det finns ju lögner i botten som spär på min osäkerhet. Det blir ju såklart värre om det känns som om han döljer något. Men jag försöker tygla mig och att sätta mig in i hans situation och inte bara min egen, säger hon.
Caroline, 29 år
– Alla vill ha sina föräldrars välvilja och omsorg
-Jag hörde talas om en professor som jämförde syskonsvartsjuka med de mest grundläggande – om överlevnad. Det är som med fågelungar i boet, den som gapar och skrker mest får mest. Men i vårt fall handlar det om känslomässig överlevnad, berättar Caroline.
Sedan dagen då hennes syster kom hem från BB har svartsjukan funnits där i stort sett. Men det är en långt mer komplicerad historia än att det har gnabbats barnen emellan om vem som ska få sin vilja igenom. Istället har det ur hennes ögon handlat om att hela tiden arbeta i motstånd, där systern stått för det rätta beteendet och hon det motsatta. Inom familjen kände hon sig utanför.
-Min far kunde duka undan från matbordet för alla utom mig, för att jag skulle lära mig att plocka bort efter mig själv, berättar Caroline.
Mellan henne och systern är det nio års skillnad och i hennes mening har föräldrarnas olika uppfostran av dem förstärkt känslan av utanförskap. När hon fick lära sig att vara självständig har systern snarare blivit servad, även om hon i sig uppskattar självständigheten har det bidragit till känslan att det ena barnet av någon anledning fick mer än det andra.
-Det har blivit som ett hålrum mellan oss. Även om man tycker om sitt syskon blir det ett problem om det ena syskonet får mer kärlek, uppmärksamhet och ömhet. Det har satt käppar i hjulet för att få en fungerande syskonrelation, menar hon.
Deras relation har inte blivit bättre genom åren. Caroline medger att kontakten är dålig och att det handlar om en trasig familjerelation helt och hållet.
-Jag har slutat hoppas på att vi ska vara en bra familj. Jag får skapa mig en ny där jag befinner mig nu. Det är tragiskt, men det är så det är, konstaterar hon.