Eko: På hästryggen i skogen
Finns det något bättre än att uppleva naturen från hästryggen? För att ta reda på det tog Magasin Vera med sig en testpatrull och red ut i skogen.
Fyra stora och kraftiga hästar hälsar oss välkomna när vi kliver in i stallet på Kyrkmyren. De heter Lukas, Figgis, Ville och Valle och är av rasen nordsvensk. Det är alltså inga vanliga halvblod vi ska sitta upp på, utan riktiga arbetshästar.
Sara Persson säger hej till sin nya kompis, Lukas.
Karin Persson är hästarnas ägare och ansvarig för uterittsverksamheten. Hon börjar med att bestämma vem som ska rida på vilken häst och förklarar att hon alltid anpassar valet utifrån ryttarens erfarenhet. Med oss har vi två erfarna ryttare, en som red som liten och en som aldrig suttit på en häst förut. En blandad kompott alltså.
- Jag låter alltid kompisar rida ut samtidigt och blandar inte in okända i gruppen. Det beror på att man kanske kommer hit med förväntningar på att ritten ska bli på ett särskilt sätt och så kommer det med någon annan i gruppen som kanske sinkar oss. Då delar jag hellre upp det på två uteritter, även om det egentligen kostar mig mer, förklarar Karin.
Hästen Valle visar sig vara lugn och snäll.
Jag går in till "min" häst, Valle, och förundras över hur lugn och trygg han känns. Jag förvånas dock över att han inte är högre än vad han är - jag har alltid trott att nordsvenskar är höga som hus, men egentligen är de bara rejält kraftiga.
Hästarna sadlas och tränsas och vi börjar ritten ute på ridbanan, där Karin hjälper oss att sitta upp. Sara och Patricia, som inte är ridvana, får en kort lektion i hur man sätter igång, bromsar och styr hästen, sedan ger vi oss iväg ut i skogen.
Vi rider bland doftande rapsfält i strålande solsken.
I samma sekund som vi lämnar gårdsplanen och befinner oss mitt emellan två åkrar, den ena knallgul av rapsblommor och den andra ljusgrön av något slags sädeslag, känner jag lugnet infinna sig. Solen värmer och dofterna från naturen och hästen letar sig in i mina näsborrar och jag gungar med i hästens rörelser. Det känns härligt och tryggt där uppe på ryggen.
Jag är en av dem som har mycket ridvana, så att jag känner mig trygg är kanske inte så konstigt. Jag ropar till Sara, som aldrig ridit förut, och frågar hur det känns. Hon svarar med ett leende att det går jättebra och att det känns roligt.
I lugn och avslappnade skritt gungar vi med i hästarnas rörelser.
Eftersom vi har med oss två oerfarna ryttare blir det bara skritt, och även om jag gärna hade sprängt fram genom naturen i full galopp så är det nästan mer avslappnande att lunka fram i sakta mak på de små skogsvägarna. Väl tillbaka på ridbanan blir det några varv i både trav och galopp för de som vågar och vill.
Nöjda och glada (och med en rejäl oj-vilken-träningsvärk-som-stundar-imorgon-känsla) sitter vi av hästarna och pustar ut i värmen. Vi är alla överens om att det är riktigt, riktigt härligt att uppleva naturen från hästryggen.
Puss och tack för ridturen, säger Linnéa till hästen Ville.
Vad säger testpatrullen?
Patricia Westerberg, mycket ovan (red när hon var liten)
- Det var ett jättebra äventyr! Det är något man kan göra med sina vänner - ett sätt att umgås på.
Plus: Det var lagom tempo, med lugna hästar som var bra för nybörjare. Det känns tryggt att veta att de inte rusar iväg. De var stora, men stadiga! Naturen var väldigt fin också och Karin var trygg som person vilket gjorde att jag kände mig lugn. Hon kände sina hästar väl, vilket var bra.
Minus: Kan inte komma på så mycket negativt faktiskt. Kanske kunde Karin haft en lite bättre genomgång innan vi satt upp på hästarna. Det hade nog varit bra.
Linnéa Larsson, mycket ridvan (har haft egen häst)
- Det var väldigt bra och väldigt trevligt! Det är ett bra sätt att umgås och man kan åka iväg ett gäng även om man har olika förkunskaper. Alla får ut något av det!
Plus: Ett plus är så klart att alla kan vara med. Just eftersom man rider ut i skogen där det är så fint så är det trevligt oavsett om man bara "åker häst". Jag tycker att det var väldigt bra att Karin anpassade häst efter ryttare.
Minus: Det var lite tråkigt att vi inte fick rida djupare in i skogen, men det berodde ju på att det var så mycket broms, så det förstår jag ju så klart.
Sara Persson, mycket ovan (hade aldrig ridit innan)
- Det var en väldigt spännande upplevelse! Jag trodde innan att det skulle bli kul, men det blev roligare och mer spännande än jag hade trott. Fast jag blev lite nervös när jag träffade min häst, Lukas. Han var så stor!
Plus: Det var en lagom stor grupp och den anpassades efter mig som kunde minst. Det var en lugn häst och blev en mysig utflykt i fin miljö!
Minus: Jag hade gärna sett att vi hade haft en lite längre genomgång i hur man rider i början. Det hade nog varit bra. Men jag fick ju stöd under hela ridturen så det gick bra ändå!
Sara Moll, mycket ridvan (har ridit på ridskola i 15 år)
- Det var otroligt härligt och avslappnande att komma ut i skogen på det här sättet. Jag är ridvan, men hade aldrig ridit på en nordsvensk förut, så det var intressant! Det kändes verkligen att man hade några fler kilon under sig än vanligt!
Plus: Företaget kändes väldigt seriöst och tryggt. Karin jobbade mycket med sina hästar för att få dem lugna och trygga, men utan att de förlorar känsligheten inför ryttaren som så många andra turridningshästar gör.
Minus: Om jag skulle göra om det skulle jag åka dit med folk som ligger på samma nivå som jag, för jag saknade lite att få rejsa lite i skogen. Men jag tycker att det är jättebra att gruppen anpassar sig efter den som kan minst.